I hope that someone´s gonna call me

Det hade kunnat vara en måndag likt vilken måndag som helst. Solen hade kunnat gå upp, leka tafatt med min skugga utan att några former av bekymmer korsade min väg till 06.01 bussen.

Vanliga måndagar sker uppenbarligen allt för ofta, så idag bestämde sig världen för att den skulle vara på fel sida. Och jag, som när det kommer till morgonrutiner är en stark traditionell människa vaknar såklart upp på den andra sidan dagen...

Ja, där började det... I sängen, kall och frusen med konstiga drömmar och tankar. Reser mig upp efter de traditionsenliga tre signalerna på alarmet. Inser att kroppen mår konstigt, jag undrar vad det är. Utför på något magiskt vis en promenad till köket, där jag stannar upp och känner efter. Går ett steg, går två till... Och jag börjar undra när under natten en ångvält kört över mig...

Sen bara rullar allt åt fel håll... Utan att kunna göra något åt detta sitter jag nu bara och tittar fascinerat på när dagen vaknar på fel sida mig. Och jag försöker att inte tänka alls.. Bara vänta på att denna dagen ska vara över... Men innan dess ska jag loota mat med flickorna, man måste ju göda sig själv.

"I hope that someone´s gonna call
And tell me this night is over
`Cause I wanna start living my life
Before I get much older"
-The ark

Det var ett tag sen sist...

Tiden springer iväg, det är kanske inte vetenskapligt bevisat, men jag nöjer mig med min egen uppfattning i denna gången.

Tiden springer iväg. saker som borde skrivas ner, glöms bort... Eller så fastnar de bara som små bilder på näthinnan, man kan fånga dem, men inte med samma djup som man kunde i stunden.

Tiden springer iväg och jag tänker inte göra någon större sammanfattning av vad som hänt de senaste månaderna, det viktigaste är vart jag är nu. Men två viktiga punkter är kanske värda att nämna:

- Jag flyttade till Malmö och fick jobb i Lund. Det vill säga, min resande era kom till ett slut för denna gången, men det kommer säkert fler gånger, om jag känner mig själv rätt.

- Jag startade och avslutade ett förhållande, skulle ni våga påstå att jag är en nöjd singel och har bestämt mig (återigen) för att vara singel i mer än ett halvår. Denna gången tänker jag lyckas, jag måste hinna lära känna mig själv mellan varven.

Tiden springer iväg och det var det, resten är i mitt huvud och kommer inte behöva nämnas förrens det finns en bra anledning. Livet är och har varit ett äventyr. Ibland undrar man: Nej, detta händer väl ändå inte på riktigt? Både på gott och ont. Livet slutar inte fascinera och chockera.

Tiden springer iväg, och på senare tiden har jag verkligen känt för att fånga den så att jag kan reflektera och minnas. I text och bild ska jag återge den, så att den inte springer iväg allt för snabbt utan att lämna spår.