Livets små vändingar

Ibland undrar jag vad det ska bli av mig, vart jag ska ta vägen och hur allt kommer sluta. Jag fastnar ofta i konstiga framtidstankar om mig själv som uteliggare eller alkis, ibland är jag en framgångsrik kvinna och ibland en whitetrash mamma. För mig är planering av framtiden som att ljuga för sig själv, och sätta upp någon form av mall för hur livet ska se ut, eller sätta upp delmål på vägen mot det perfekta målet. Jag tror inte på mallar, jag tror inte på att man kan styra livet till punkt och pricka. Oförutsedda saker kommer hända oss alla, om inte så ofta så kommer de ändå påverka oss. Och om man nu lyckas hålla sin mall, så tror jag i alla fall att jag skulle bli djupt besviken för att det inte var så br asom jag ville att det skulle vara.

Hurra för improvisation! Hurra för att inte ha en aning om vad jag vill än! Tack gode gud för förvirring och kapaciteten att anpassa sig.

Jag vet inte riktigt vart jag håller på att ta vägen, men jag vet att det är påväg mot något bra. Och jag tänker försöka att inte bli alkis eller whitetrashmamma, hur mycket mina tankar än tycker jag passar som det ibland.