Jag såg en Korp, en mås, en trana jag såg dem dansa alla tre

Gårkvällen bestod av matlagande, vindrickande och just det... Hjälpa Sanna att flytta upp i sin fina lägenhet. Jag kan inte rekommendera någon att flytta upp säng och andra otympliga möbler fyra trappor upp utan hiss. Skaffa minimalistik livstil om ni ska bo så. Bara ett tips. 

Mys, med flickorna i lägenheten. Ikväll blir det mer vin, mer mys och fram tills dess har jag henna i håret och vatten i knäna. Livet leker sig lustigt fram utan att jag riktigt har någon kontroll över det. Jag njuter skräckslaget och ser på när livet händer mig, plötsligt som ur ingenting inser man så många saker om sig själv och världen. Jag fortsätter överaskas av omvärlden och ännu mer av mig själv. Samtidigt är allt som det altid har varit, stormarna vänder, livet leker, jag stångas och brottas, ger upp, njuter, skrattar, gråter. 

Tack gode gud för alla fina människor som jag mött, möter och kommer möta.  

Att kriga, leka och mysa.

Igår tog jag picket och packet för att invadera Ronneby. Detta resulterade i solchill i Tubbarp, medans Josef och Linnea slogs i plåt och Mr. Martin gav instruktioner. En dag ska jag också ha råd med plåt, konstaterar jag återigen.
Sedan blev det en fin kidnappning av Sturmbannführer som slutade i krig. Det tycker vi om.


















Jag försökte efter stridens hetta ta en bra bild på mig själv, misslyckades dock ganska brutalt.














Och Martin avslutar kvällen med att visa sitt nya flashiga bälte som han spenderat dagen med att göra. Sist men inte minst gjorde vi en inspektion av nightvision-goggels värda en massa tusenlappar. Det var en ny upplevelse, och jag måste medge att jag nästan tycker det är värt alla pengarna, se i mörkret är bra grejer.

Tystnad-tagning

Sitter och väntar på att folk ska komma hem, jag ska diska och laga mat innan dess. Får se hur bra det går, datorskärmen och jobbsökandet har hypnotiserat mig. Jag ska lyckas med övertalandet om bad senare ikväll, jag ska jag ska. Annars får jag väl gå själv... Men då känns dagens evighetslånga väntande ganska korkat. Jaja, man får inte överskatta sin egen inteligens, jag hade kunnat bada två gånger.

Och vad är det med bloggar och skriva ner dumma saker bara för man kan? Förmodligen ingen som läser ändå, och om det är någon som gör det så lär de definitivt inte bry sig om mina badproblem. Knappt så jag själv äns gör det, men man kan altid låtsas att det finns någon som finner någonform av intresse i de gråa momenten av livet.

Eller ska bloggar vara lite som böcker? "Böcker är som livet, med de tråkiga bitarna bortklipta". Skulle kanske bli lite omänskligt att bara skriva allt roligt som händer. Kanske ska göra som vissa bloggare och skriva "17.05 - Lagade mat, fan vad gott det blev!" "18.54 - Gick på yoga, känner mig så jäkla pepp" "20.12 - Toalettbesök, hur kan man sitta där inne i 5 min?"..... Tror inte det. Nej, jag kanske inte ska blogga alls. Känns som en ypperligt dålig idée att fortsätta med. Eftersom det är så roligt att skiva av sig och låtsas att någon läser det, så ska jag fortsätta göra det. Skriva av sig är bra, låtsas är änu bättre.

Att invadera Blekinge

Jag har kärleksförklarat mitt hemlanskap Skåne många gånger, nu måste Blekinge officiellt bli den andra favoriten. Blekinge är fullt av intressanta saker (1700-tal!!), fina människor och blåsigt fint väder... (Och vatten.. Glöm inte allt vatten!). Jag tycker om att hoppa av tåget här, tidigt på morgonen och bara njuta av den friska luften, vinden i håret och känslan av att vara påväg mot människor som förgyller livet (Vare sig det är i Karlskrona eller Ronneby jag hoppar av).

Inte bara att den Blekingska dialekten är härlig att lyssna på, mina goda vänner har även en massa bra, fina och underhållande saker att säga om livet universum och alting (vilket självklaret blir lite mysigare och roligare när det sägs med den fina dialekten). När jag började lajva här för 6 år sen, anade jag inte att jag skulle fastna så för det konstiga lanskapet Blekinge och en dialekt som utalar korv utan r. Till Blekinge och mina vänner här! Ni har vunnit mitt hjärta!

Livets små vändingar

Ibland undrar jag vad det ska bli av mig, vart jag ska ta vägen och hur allt kommer sluta. Jag fastnar ofta i konstiga framtidstankar om mig själv som uteliggare eller alkis, ibland är jag en framgångsrik kvinna och ibland en whitetrash mamma. För mig är planering av framtiden som att ljuga för sig själv, och sätta upp någon form av mall för hur livet ska se ut, eller sätta upp delmål på vägen mot det perfekta målet. Jag tror inte på mallar, jag tror inte på att man kan styra livet till punkt och pricka. Oförutsedda saker kommer hända oss alla, om inte så ofta så kommer de ändå påverka oss. Och om man nu lyckas hålla sin mall, så tror jag i alla fall att jag skulle bli djupt besviken för att det inte var så br asom jag ville att det skulle vara.

Hurra för improvisation! Hurra för att inte ha en aning om vad jag vill än! Tack gode gud för förvirring och kapaciteten att anpassa sig.

Jag vet inte riktigt vart jag håller på att ta vägen, men jag vet att det är påväg mot något bra. Och jag tänker försöka att inte bli alkis eller whitetrashmamma, hur mycket mina tankar än tycker jag passar som det ibland.

Its been a while!

Det var ett bra tag sen jag skrev, mycket har hänt och samtidigt så har jag inte haft lust att skiva av mig så då har jag inte gjort det. Men nu är det tid igen. Sofie ska ut på nya äventyr. Det blev inte så mycket av Mossagården, av många skäl flyttar jag härifrån imorgon. Sakerna är packade, tiden går långsamt, jag har ingenstans att ta vägen. Igen är det ut på vägen, utan jobb, utan bostad som gäller. Hoppas det funkar lika bra nu som innan. Tror inte trygghet riktigt är min grej just nu. Så jippi, hej inga planer!