Tillbaka i hemtrakternas vackra vidder

Så var man efter om och men hemma i Skåneland igen. Känns alltid lika trevligt att rulla tillbaka med tåget. Som att besöka en kär vän efter lång tid, även om det bara varit två veckor sen sist. Doften av sommar ligger i luften, och trots packningens tyngd och lite vätskebrist så stod jag lyckligt av mig på perrongen i Lund och andades in blommorna och staden. Skåne kommer alltid vara hemma. Vart jag än kommer ta vägen som kommer det alltid vara när jag hör Skånskan klinga som jag kommer känna mig som hemma på riktigt.

Har hjälpt till att stöpa ljus i Kävlinge nu ikväll. Känns konstigt att jag ska flytta om två dagar men samtidigt otroligt skönt. Mer än ett steg i rätt riktning, snarare ett sju mila kliv. Jag känner mig duktig, inte på det där jobbiga sättet "jag måste visa upp mig för alla andra"-duktig utan mer "jag gör detta för att jag vill det"-duktig. Jag tror på mig själv, jag vet att det här kommer funka, jag vet att allt kommer lösa sig.

Säg vad ni vill, klaga på, slå mig, prata skit bakom ryggen på mig, för all del! Jag bjuder på det, inget kommer hindra mig från att leva mitt liv som jag vill. Så nu ska jag sätta mig ner ute i sommarnatten, le åt livet, skatta åt sorgen och allt jobbigt. Andas in den Skånska sommarluften, doften av hemma. Om två dagar har jag ett hem att ta på, inte bara något som existerar i tanken. Fram tills dess ska jag packa mina saker och tänka:

"även om jag står stilla så är jag alltid påväg"